Solvorn ligger på Lustrafjordens västra strand, mitt emot Ornes och nedanför en brant dal som förr förband Hafslo med fjorden. Statistics Norway räknade 210 invånare i Solvorns statistiska grundområde den 1 januari 2026; det är inte folkmängden i hela Luster kommun. Solvorn var landningsplats och handelsmöte mellan gårdarna i inlandet och fjorden. Än i dag är orten färjeporten till Urnes stavkyrka.
Bönder förde smör, ost, hudar, timmer och andra varor ner till stranden. Båtar tog dem vidare till Bergen och kom tillbaka med salt, redskap och stadsvaror. Den lokala historiken beskriver ett litet handelscentrum med butiker, hantverkare, postkontor, telegraf, gästgiveri och tingshus. Den norska kulturarvsmyndigheten för bosättningen tillbaka till vikingatiden och beskriver Solvorn som en skyddad historisk strandort. En väg från Hafslo byggdes 1860; en ny sträckning stod klar 1893 eftersom den branta äldre vägen var besvärlig för hästar och kärror. Gamlevegen är nu en vandringsled med utsikt.
Walaker Hotel är det tydligaste historiska landmärket. Familjens egen historik berättar om ett gästgiveri på platsen från 1640 och familjeägande sedan 1690. I närheten står den nuvarande träkyrkan; den äldre kyrkobyggnaden monterades ned på 1800-talet och rymmer nu Galleri Walaker 300. Båthus, äldre bryggor, en strand med hopptorn och vandringsleder håller kontakten med vattnet levande.
Lustrabaatane kör bilfärjan Solvorn–Ornes året runt. Överfarten tar ungefär tjugo minuter; vintertid går färre turer och tidtabellen varierar mellan veckodagar. Från Ornes kan man fortsätta till Urnes stavkyrka från 1000- eller 1100-talet, som finns på UNESCO:s världsarvslista. Färjan används också av ortsborna. Från Sogndal följer man väg 55 mot Hafslo och svänger av vid Galden; den sista nedfarten är kurvig. Säsongslinje 860 stannar vid färjeläget under delar av året. Kontrollera tider hos Lustrabaatane, lokal befolkningsstatistik och information om Urnesbesöket.