Arvika ligger vid Kyrkviken, längst in i Glafsfjorden, där station, hamn och stadskärna möts i västra Värmland. Här samspelar en tydlig 1800-talsplan med ett särpräglat konst- och konsthantverksarv och en fortsatt aktiv tillverkningsindustri. Statistiska centralbyrån redovisade 25 377 invånare i Arvika kommun den 30 juni 2026. Det gäller hela kommunen med landsbygd och mindre orter, inte bara centralorten. Arvika passar som bas för stadsliv och utflykter mot Glafsfjorden, Rackenbygden och skogarna i västra Värmland.
Den planerade staden har förhållandevis unga rötter. Kommunens lokalhistorik berättar att namnet Arvika finns på en karta från 1500-talet, då för en liten by. I början av 1800-talet beslöt staten att anlägga en köping här för att styra handel och tullhantering nära norska gränsen. En plan för det nya samhället ritades 1811; platsen kallades då Oscarsstad. Namnet Arvika återkom 1821 och stadsprivilegierna kom 1911. Rutnätet och torget skulle knyta samman marknad, bebyggelse och strand. Det är en belagd historia om planering och regional handel, inte om en romersk eller vikingatida stadsgrundning. Den vita hästen i kommunvapnet hör däremot ihop med en lokal sägen och ska förstås som folktro, inte som bevisad grundningshistoria.
Börja vid stationen och följ Torggatan mot torget och Trefaldighetskyrkan. Station, torg och kyrka bildar en tydlig axel, medan tvärgatorna leder till butiker, kaféer, service och Stadsparken. Vattnet har också format Arvika. Hamnen blev en handelsplats, och när Säffle kanal öppnades 1837 stärktes förbindelserna mellan inlandets vattenleder och Vänern. Järnvägen kom 1871 och bidrog till att göra köpingen till en industristad. Kommunen kallar Arvika Sveriges innersta hamn med förbindelse till haven. I dag används kajerna av fritidsbåtar och som promenadstråk vid Kyrkviken. Kommunens sidor om Arvikas historia och hamnen visar hur handel, sjöfart och järnväg förändrats över tid.
Arvikas tydligaste kulturhistoria växte fram vid sjön Racken. Från 1898 bosatte sig konstnärer i trakten och formade det som senare kallades Rackstadkolonin. Gustaf och Maja Fjæstad, Fritz Lindström och Björn Ahlgrensson hörde till gruppen; skulptören Christian Eriksson och lokala hantverkare förde samman konst med yrkesskickligt görande. Rackstadmuseet visar måleri, textil, möbler, keramik och smide och berättar om samarbetet. På området finns Oppstuhage, Erikssons tidigare ateljébostad, och Bröderna Erikssons möbelverkstad. Utställningar, föredrag, konserter, kafé och verkstäder gör museet värt en längre stund; kontrollera program och öppettider. Konstnärerna hade inget gemensamt manifest. Det som förenade dem var utbytet mellan hantverk, konst och landskapet kring Racken.
Närmare centrum ger Såguddens friluftsmuseum en bild av äldre liv i västra Värmland. Kommunens kulturhistoriska beskrivning tar upp ett tjugotal byggnader på udden, bland annat storbondegård, soldattorp, väderkvarn, båthus, smedja och rökstuga från Finnskogen. Området är också en plats för promenader vid Kyrkviken med stigar och kafé; museibyggnaderna kan ha säsongsöppettider. Stadsparken skapades efter industri-, hantverks- och konstutställningen 1911 och fick sin varaktiga utformning 1913. Den erbjuder en grön paus intill rutnätsstaden. Kommunens besöksguide lyfter också fram offentlig konst, lokalt hantverk, evenemang och Musikhögskolan Ingesund. Tillsammans visar platserna att Arvikas kulturliv är större än museerna.
Tillverkningsindustrin spelar fortfarande en stor roll. Kommunen uppger att Arvika har nära 2 500 företag och omkring 11 000 arbetstillfällen, med tillverkning som största privata sektor. Volvo Construction Equipment, Arvika Gjuteri, Thermia och Swegon hör till de mer välkända producenterna, tillsammans med specialföretag inom fordonsteknik, energi och klimatsystem. Offentlig service och sjukhuset är också viktiga arbetsgivare. Sommarevenemang ger liv åt hamn och centrum, medan Rackstadmuseet, Klässbols Linneväveri och naturmål lockar besökare utanför handelsgatorna. Glaskogens naturreservat är ett regionalt mål för vandring och paddling; närmare staden ger Rackenbygden sjöar, skog och konstnärsbostäder. Kontrollera transporter och säsongsöppettider före utflykter utanför centrum.
Arvika är lätt att nå med tåg. Värmlandstrafiks aktuella tidtabell visar regionaltåg på linje 70 mellan Charlottenberg, Arvika, Karlstad, Kristinehamn och Degerfors. Längre tåg använder också korridoren, men turtäthet och helgavgångar varierar. Från Karlstad går linje 70 västerut till Arvika. Resenärer från Oslo bör kontrollera dagens förbindelser via Charlottenberg och inte räkna med direkt tåg varje dag. Stationen ligger på promenadavstånd från rutnätet, torget, hamnen och centrala service. Väg 61 förbinder Arvika med Karlstad österut och Charlottenberg västerut. En första dag kan följa stråket från stationen till torget, fortsätta längs vattnet och avslutas vid Sågudden; avsätt ytterligare en halvdag för Rackstadmuseet och separat tid för en naturutflykt. Kontrollera trafikläget, museernas öppettider och landsbygdstrafiken. Arvikas särart finns i mötet mellan planerad handelsstad, konstnärsbygd och aktiv industristad vid samma inre vattenled.