Jomala är inte en enda vykortsby utan en kommun av gårdar, skog, strand och växande bostadsområden intill Mariehamn. Besöksmålen ligger utspridda i landskapet, och just det gör att en utflykt kan röra sig mellan flera tider i Ålands historia: en stenåldersboplats, en medeltida kyrka, en konstnärsmiljö från 1800-talet och lämningar efter ett kustbatteri från första världskriget. Jomala hade 5 817 invånare den 31 december 2025; siffran gäller hela kommunen, inte bara kyrkbyn. ÅSUB redovisar en ökning med 28 personer under 2025 och omkring 2 500 fler invånare än år 2000.
Ett landskap med lång mänsklig närvaro
Jettböle ger den äldsta historien en tydlig plats. Stenåldersboplatsen upptäcktes av en slump 1905, när människor som tog sand där fann keramik, ben och stenfragment. Arkeologen Björn Cederhvarf började undersöka platsen samma år och utgrävningarna fortsatte till 1911. Fynden – dekorerade kärl, redskap och små lerfigurer – gjorde Jettböle till en av de mest kända platserna för den neolitiska gropkeramiska kulturen i Finland. Materialet pekar på samhällen som fiskade och jagade säl, samtidigt som det visar andra sätt att skaffa föda. Människobenen väckte tidigt sensationella spekulationer om kannibalism; senare forskning har nyanserat och omprövat den tolkningen. Det ska inte återges som ett fastslaget faktum. Platsens arkeologi är intressant nog utan en påhittad urhistoria.
Flera årtusenden senare uppfördes Sankt Olofs kyrka på Jomalaslätten, intill socknens största järnåldersgravfält. Den hör till Ålands äldsta bevarade stenkyrkor. Dendrokronologisk datering av tornets trä och en analys av murbruket stöder byggnadsår under 1280-talet, medan delar av långhuset kan vara äldre. Kyrkan är ännu inte fullständigt undersökt; därför går ett tvärsäkert påstående om Finlands äldsta stenbyggnad längre än vad resultaten visar. Här hålls fortfarande gudstjänster och ibland konserter. Gravfältet, den medeltida byggnaden och dagens församlingsliv gör platsens olika tidslager påtagliga.
Från konstnärskoloni till ryskt batteri
Jomalas kulturhistoria stannar inte vid medeltiden. År 1886 växte Önningebykolonin fram kring målaren Victor Westerholm och lockade finländska och nordiska konstnärer till den åländska miljön. Önningebymuseet öppnade 1992 i en gammal stenladugård på gården Jonesas. Där möter sekelskifteskonst föremål och fotografier som berättar om miljön där konstverken kom till. Utställningar och evenemang växlar; café och museibutik följer säsongens öppettider. Ett stopp i Önningeby ger ett annat perspektiv på landskapet: det var både konstnärernas arbetsplats och deras motiv.
Vid Kungsö förändras berättelsen till Östersjöns militarisering under första världskriget. Ryska styrkor byggde ett av Ålands tio kustbatterier här 1916–1918, på Dalsbergs högsta punkt, omkring 32 meter över havet. Kanonplatserna är ruiner i dag, men området och stigarna bevarar spåren av en militär anläggning och öppnar utsikten mot havet. Det är en plats för att förstå öarnas strategiska historia, inte en intakt fästning eller en återskapad krigsskådeplats.
En vandring genom kommunen
Jomalaleden binder samman många av dessa miljöer i en markerad sträcka på ungefär 40 kilometer. Den går att dela upp i etapper och passerar skog, kala berg, byvägar och naturreservatet Ramsholmen. I Gottby ligger gårdsmiljöer från slutet av 1800-talet och årtiondena därefter. Andra avsnitt når kyrkan, Kungsö och Vikingavallen, där det finns en rastplats med utsikt över en liten sjö. Underlaget varierar och vissa delar följer landsväg; välj en rimlig etapp, ta med karta och använd stadiga skor. Ramsholmens lundar och strandängar är särskilt fina för naturintresserade. Håll dig till markerade stigar och visa hänsyn till reservatet.
Vardagslivet och ekonomin i Jomala är tätt förbundna med grannorterna. I ÅSUB:s pendlingsstatistik för 2021 fanns 2 813 sysselsatta Jomalabor; 1 895 arbetade utanför kommunen, samtidigt som 1 607 personer pendlade in för arbete i Jomala. Siffrorna är en äldre ögonblicksbild, men visar hur arbetsmarknaden hänger ihop över kommungränsen. Bostadsbyggandet har vuxit nära regionens centrum, medan jordbruk, kommunal service och lokala institutioner fortfarande hör till bilden. Mariehamns flygplats ligger också i Jomala, omkring tre kilometer från Mariehamns centrum, vilket ger kommunen en roll i öarnas flygförbindelser.
Att planera utflykten från Mariehamn
Mariehamn är en praktisk bas för restauranger, boende och ett bredare utbud av vardagsservice. Jomala passar för den som vill ge sig ut från stadsgatorna och upptäcka det omgivande landskapet. Ålandstrafikens publicerade linje 2–3–4 mellan Mariehamn och Godby stannar vid Jomala kyrka, men rutter och tidtabeller ändras. Eftersom sevärdheterna ligger glest bör du kontrollera den aktuella trafiken innan du räknar med bussen. Bil eller cykel gör det lättare att kombinera museet, kyrkan, Ramsholmen och Kungsö, medan vandringsleden knyter ihop flera platser till fots. Välj hellre en genomtänkt del än att försöka hinna med allt. Kontrollera museets öppettider, stigarnas skick och transporten före avfärd.
Jomala in three perspectives: parish church, Kungsö battery and island life
Tom Wiklund's short “Kungsö batteri” places the subject in Gottby, Jomala, and invites a closer look at a military trace in the Åland countryside. The available title and description are modest, so this review does not claim the film explains every surviving structure. The setting matters: Russian forces built one of Åland's coastal batteries at Kungsö during 1916–1918, and the official visitor information describes the remains, the hill and its paths. The video is best treated as a field-side introduction, then paired with the site information before setting out. On the ground, visitors should follow marked routes and take care around ruins; the battery is a remnant, not a restored fortress.
“Flytta till Jomala på Åland,” by Fredrik Karlström, approaches Jomala from the perspective of living there rather than ticking off attractions. The published description says the film presents some advantages of life and residence in the municipality, which makes it a useful counterpoint to the heritage-focused clips. It is a personal promotional perspective, not an independent survey of housing, employment or public services; viewers should read it as an invitation to consider everyday life, not as evidence for specific amenities. That framing fits Jomala’s present character as a growing municipality beside Mariehamn, where rural landscapes, local institutions and regional commuting coexist.