Gamla stan i Eksjö är mer än en rad fotogeniska trähus. Det är den norra delen av en stad som flyttats och formats om efter bränder, krig och nya stadsplaner, samtidigt som gårdar och bostäder fortfarande hör till ett levande centrum. Eksjö kommuns lättlästa statistik anger 11 054 invånare i Eksjö stad den 31 december 2025; hela kommunen hade 17 660. Skillnaden sätter den täta stadskärnan i relation till ett större landskap med skog, gårdar, sjöar och mindre orter på Småländska höglandet.
Kommunens historik anger att Eksjö fick stadsrättigheter 1403 under Erik av Pommern och att den första staden låg ungefär en halv kilometer sydväst om dagens centrum. Platsen låg där inlandsvägar mellan biskopssäten och vägar mot Östersjökusten möttes, vilket gjorde den till en naturlig plats för handel och ting. År 1568 brändes staden under det nordiska sjuårskriget i samband med den danske fältherren Daniel Rantzaus fälttåg. Erik XIV befallde därefter sin byggmästare Arendt de Roy att staka ut ett nytt Eksjö på åsen där kyrkan redan låg. Den flytten, som kommunen dokumenterar, förklarar dagens stadsmiljö bättre än någon påhittad grundläggningssaga. I kommunens stadsmiljöprogram finns tidslinjen och de senare förändringarna beskrivna.
I Gamla stan har den norra stadsdelen kvar krokiga gränder och tätt liggande innergårdar. Många av trähusen som besökare möter är från 1600- och 1700-talen. Den södra delen fick en annan utveckling: en omfattande brand 1856 förstörde stora delar av området, som byggdes upp igen enligt en mer regelbunden och nyklassicistisk plan med bredare gator och större hänsyn till brandsäkerhet. Skillnaden är lätt att uppleva till fots. Eksjö och Gamla stan tilldelades 1997 ett Europa Nostra-diplom för bevarandet och förnyelsen av den äldre trähusbebyggelsen. Stadskärnan är inte avstängd som ett museum; innanför den skyddade miljön finns fortfarande bostäder, butiker och kaféer.
Eksjö museum är en bra början på besöket. Det ligger vid Eksjöån i ett före detta garveriområde. Tegelbyggnaden uppfördes 1900 för ett läderbruk som startade 1831; efter fabrikens nedläggning fick platsen andra användningar och blev museum 1968. Samlingarna rymmer stadshistoria, Albert Engströms teckningar och texter samt Smålands militärhistoria, tillsammans med tillfälliga konstutställningar. Museigårdens örtagård används också för kulturevenemang. I närheten ligger Aschanska gården, ett bevarat borgarhem där en köpmannafamilj bodde från 1830-talet till dess att det sista syskonet dog 1984. Menyer, brev och vardagsföremål berättar om hemmets liv. Museet erbjuder stadsvandringar genom Gamla stans gårdar och visar hur arbete, brand och sociala villkor formade miljön. Kontrollera öppettider och boka visning i förväg när det behövs.
Den militära historien är en del av Eksjös identitet, inte bara ett museiämne. Höglandets vägar gjorde att civila och militära förlopp möttes här; museets material berättar att Karl XI mönstrade trupper på Ränneslätt utanför staden 1686. Dagens näringsliv är bredare och präglas också av offentlig verksamhet, tillverkning och småföretag. Kommunen lyfter fram trähustillverkning och träförädling, verkstadsindustri, privat vård, jord- och skogsbruk, handel och besöksnäring. Tillverkningsföretag finns bland de större privata arbetsgivarna, medan kulturturismen är särskilt aktiv under sommaren och julen. Det är kommunens näringslivsbild, inte en beskrivning av enbart Gamla stan.
För den som stannar längre passar stadens historia ihop med höglandets natur. Skurugata är en omkring 800 meter lång klippskreva som leder genom branta väggar upp mot Skuruhatt, en utsiktsplats med vida vyer över Småland när vädret är klart. Kommunen beskriver reservatet som ett viktigt naturområde för friluftsliv och turism; terrängen kan vara ojämn, så välj skor och väg efter förhållandena. Höglandsleden binder samman leder, byar och landskap genom regionen. I centrum finns Eksjö museum och turistcenter samt kaféer, mindre butiker och boenden; kontrollera säsongens service innan du räknar med den. Nässjö–Eksjöbanan har täta regionala förbindelser och Nässjö är en knutpunkt för stambanan. Snabbussar går också på sträckan Jönköping–Eksjö–Västervik. Kommunens information nämner regionbussar till Nässjö, Tranås, Aneby och Vetlanda, men avgångar förändras; kontrollera Jönköpings Länstrafiks reseplanerare. Inför resan, läs kommunens befolkningsuppgifter, information om museet och turistcentret, guiden till kollektivtrafiken och Visit Eksjös besöksinformation om Skurugata. Eksjö kommer bäst till sin rätt när promenaden omfattar både den återuppbyggda staden och landskapet som gjorde den till ett vägskäl.